Nina och motorvägen

Nina hade inte kört på motorväg på åtta år. Det hade börjat med en enda obehaglig omkörning: en lastbil för nära, ett hjärta som slog så hårt att hon fått köra av vid nästa avfart. Hon hade stått kvar på en rastplats i tjugo minuter innan hon vågade fortsätta hem på mindre vägar. Sedan dess: alltid omvägen. Alltid landsvägen, även när den tog fyrtio minuter längre och gick genom tre samhällen hon egentligen inte hade något ärende till.

Ingen i hennes liv visste egentligen hur stort det blivit. Hon hade blivit skicklig på att förklara bort det — 'jag gillar landsvägen, den är vackrare', sa hon, och de flesta köpte det utan att fråga mer. Tills dagen hennes syster ringde gråtande från sjukhuset, och Nina insåg att den snabbaste vägen dit gick via just den motorväg hon undvikit i åtta år. Hon körde landsvägen ändå och kom fram arton minuter senare än hon kunnat ha gjort.