Stress har två ansikten, och bara det ena sliter ut dig

Stress har fått ett rykte om sig att alltid vara något att bli av med. Det stämmer bara till hälften. Det finns i praktiken två väldigt olika saker som kallas samma sak: den akuta stressen som blossar upp inför en utmaning och sedan lägger sig, och den kroniska stressen som aldrig riktigt slocknar. De ser lika ut i kroppen för en stund. De gör helt olika saker med dig över tid.

Den akuta varianten är gammal och, inom rimliga gränser, till nytta. Pulsen stiger, blicken skärps, tanken blir kortsiktigt vassare — kroppens sätt att förbereda dig för något som kräver mer av dig än vanligt. Ett klassiskt samband inom psykologin, känt som Yerkes-Dodsons lag, beskriver hur prestation ofta följer en omvänd U-kurva: för lite press ger slapphet, lagom press ger skärpa, för mycket sänker prestationen igen. Måttlig, kortvarig stress är alltså inte fienden. Den kan vara precis den skjuts en uppgift behöver.