Jämförelsen som stjäl glädjen

Theodore Roosevelt lär ha sagt att jämförelse är glädjens tjuv. Han hade inte tillgång till en telefon som visar tusen kurerade liv innan frukost. Vi har det. Och känslan han beskrev — att något gott plötsligt känns mindre värt när någon annan verkar ha det bättre — har aldrig varit lättare att framkalla, hundra gånger om dagen, utan att vi ens märker att vi gör det.

Det är värt att skilja på två saker som ofta buntas ihop: att sträva och att aldrig räcka till. Att vilja bli bättre på något är sunt och mänskligt. Perfektionism är något annat — det är att koppla sitt värde som människa till att prestera felfritt, och att mäta sig mot en ribba som höjs i samma sekund man når den. Forskare skiljer på att ha höga krav på sig själv och det som kallas socialt föreskriven perfektionism: känslan att andra kräver att man är perfekt, och att man blir oälskad om man inte är det. Det är den senare som i studier hänger tydligast ihop med depression, ångest och utmattning.