Dagen Erik lät telefonen ligga

Erik var stolt över att alltid vara tillgänglig. Det var så han såg sig själv: den som svarade, den man kunde lita på, den som fanns där. Mejlen pep klockan tio på kvällen och han svarade klockan tio och en. Alltid.

Problemet var att han inte kunde minnas när han senast ätit en middag utan att kolla telefonen. Hans dotter hade slutat berätta saker vid bordet, för han var ändå halvt någon annanstans. Det hade smugit sig på så långsamt att han inte märkt det.