Prokrastinering är inte lathet

Om prokrastinering vore ett tidshanteringsproblem skulle bättre kalendrar och to-do-listor ha löst det för länge sedan. Det har de inte. Vi fortsätter skjuta upp saker vi vet är viktiga, som vi till och med vill göra, och vi gör det ofta med full insikt om att det kommer straffa sig. Det är inte beteendet hos någon som saknar planering. Det är beteendet hos någon som flyr något.

Forskarna Tim Pychyl och Fuschia Sirois har föreslagit en förklaring som förändrar hela bilden: prokrastinering är inte en brist i tidshantering, utan ett sätt att reglera känslor. Uppgiften väcker något obehagligt — tristess, oro att misslyckas, förvirring om var man ska börja, motvilja, en gnagande känsla av att inte räcka till. Att skjuta upp den tar bort obehaget. I stunden. Priset skickas till framtiden, till ett jag som får både uppgiften kvar och en portion skuld på köpet.