Grubblet som låtsas vara ett arbete

Du ligger vaken och går igenom samma scen för nionde gången. Varför sa jag så. Vad tänkte hen egentligen. Hur kunde jag missa det. Det känns inte som att slösa tid — det känns som att jobba på problemet, nästan som att vakta det så det inte glöms bort innan det är löst. Just den känslan är anledningen till att ältande är så svårt att sluta med. Hjärnan behandlar det som ett pågående ärende, inte som ett sätt att må dåligt i onödan.

Det är värt att skilja på två saker som lätt blandas ihop: att reflektera och att älta. Reflektion rör sig — den samlar information, provar en tolkning, landar i en insikt eller ett beslut och går vidare. Ältande snurrar på samma fråga utan att komma någonvart: samma varför, om och om igen, utan att någonsin bli besvarat. Skillnaden syns inte på utsidan — båda kan se ut som att sitta och tänka. Den syns i om tankebanan faktiskt leder någonstans.